Mikael Persbrandt har skrivit sin självbiografi tillsammans med Carl-Johan Vallgren. En utelämnande berättelse som börjar med hur Persbrandt växte upp med den ensamstående mamman samt hans egen kamp för att kunna leva på skådespeleri.
Även om hade lätt för det mesta i skolan så hamnade han mycket ofta i bråk och dessutom var ångestattackerna aldrig långt borta. Den estetiska och konstnärliga ådran fanns där tidigt och osannolikt kom han exempelvis in på Operabalettens elevskola trots sina 18 år och 80kg.
Därefter lotsar han läsaren vidare genom olika drömroller och stora filmsuccéer. Men efter framgångarna kom även bakslaget med ett missbruk som han även mycket öppet skriver om. Självutlämnande, brutalt, ärlig och Persbrandt in på skinnet. Men trots allt han berättar i boken så är det inget han ångrar. För han inleder själv med ”I slutändan var det faktiskt inte så mycket jag ångrade”. Det kan nästan vara svårt att förstå.
